Motionera mera

Har införskaffat gångstavar samt hyfsade promenadskor. Gått ganska mycket med stavarna. Känns bra och jag går fortare.

Steglängd för olika rundor:

Vanliga motionsspåret ca 5.000

Gröna rundan i motionspåret (delar av) ca 7.000 steg

Stora Bårstadsrundan ca 10.000 steg (om via högalid).

Lilla Bårstadsrundan ca 7.500 steg (via Högalid)

Ännu mindre Bårstadsrundan (Ingelstorp-ridhus-B-torps gård-Cronstrands väg) ca 6500 steg

Ingelstorp och tillbaks ca 3000 steg

Ytterst lilla rundan (Ingelstorp-ridhus-Lötvägen-Hem) 4.500 steg

Hemmert -ICA, Smedby-Hemmet ca 6000 steg

Hemmet-Ingelstorp- Korta motion-hem ca 5.500 steg

Gått varje dag i ur som skur sen ett par veckor. Jag går ca 115 steg på en minut.

Share
Uncategorized

Nytt om motionerandet

Använde idag en stegräknare. En snabb promenad om en timme precis visade på 7.300 steg. Med övriga steg idag blir totalen närmare 10.000 steg.

Share
Uncategorized

Motionera

Jag har de sista dagarna börjat att ta en snabb promenad varje morgon. De första dagarna blev det ca 40 minuters-rundor. Idag gick jag en timme. Har tänkt att det skall bli den vanliga distansen tills svampen kommer.

Share
Uncategorized

“En värld som heter Dylan”- skrivet av en bergslagsbo

På följande sida i Obladoo skriver Per Wiker om “när han blev ett ‘dylan-freak´”. Väldigt trevligt. Tom näst-intill gripande… Titeln på alstret är “En värld som heter Dylan”.

Skulle jag själv skriva om hur jag kom att bli ett hyfsat dylan-freak, så blir det inte lika intressant. Jag har inte haft några peak-ögonblick, mer vissa höjdpunkter. Jag växte sakta in i Dylansvärld. Som de flesta i min generation hörde jag Dylan först genom andras versioner – “Blowin in the Wind” med Peter,Paul and Mary, “Mr. Tambourine Man” med The Byrds. Några yngre bekanta i Dalarna fick mig att förstå, att texter som “A Hard Rain’s gonna fall” och “The Times they are A-Changin’” hade ett mer socialt upporiskt drag. En av dessa yngre bekanta, för övrigt en Dylan look-a-like, lockade mig att se filmen “Don´t look back”. (Mycket look/lock där!)

I Lund lyssnade vi ofta på “Don´t think twice is alright” innan vi gick ut (raglade ut) på dans. “It ain´t me babe” fastnade också som höjdarlåt, både text- och musikmässigt. Fortfarande framstod han dock inte som mycket bättre än Donovan och andra singer/songwriters.

I och för sig kan jag på dagen säga när jag hookades på Dylan. Men den dagen hade flera peaks:
1. tv-tittande på Stan Smiths vinst i fem set mot Ilie Nastase i Wimledonfinalen 1972 (4–6 6–3 6–3 4–6 7–5). En lysande match! Sökning på nätet visar att dagen var den 9 juli.

2. Läste en mycket intressant artikel om mål och medel i en mycket intressant bok “Politik och revolution”, en antologi sammanställd av Giuliano Pontara.

3. Lyssnade på Dylan och njöt när jag hörde “The Times they are A-Changin´”. Den passade så bra ihop med mitt då revolutionära sinne och boken ovan.

4. Åt en god middag med råstekt potatis, falukorv och rödvin. Vädret var vackert

5. Stack ut och dansade på AF. Och grejade en brud, som jag varit intresserad av ett tag.

Dagen var, och är, fortfarande en av mitt livs höjdpunkter. Och också början till ett mycket större intresse i Dylan. Började därefter köpa skivor av honom fram till hans religiösa period. Då jag var mycket-mycket negativ till religion öht, och hans musik dessutom inte spelades mycket på radio och jag samtidigt fick tre barn under åren 1982-1989 så låg han i träda under ganska många år.

Med Napster började ett nedladdande av sånger. Började höra en hel del av hans senare album. Läste om honom på nätet. Förstod att han även under sin religösa period gjort många bra låtar. Kort sagt mitt intresse återuppstod. Har nu ett hundratal låtar som jag hör på lite då och då. Köper böcker om Dylan. Köpt ett tiotal skivor av dylan samt några skivor av Wiehe och Totta där de tolkar Dylan de senaste två åren. Spotify gör också att man kan hitta många covers. Sådana kan också leda fram till att man (jag) uppskatta Dylan ännu mer.

Dock ännu inte börjat köpa bootlegs eller gått på Dylankonserter.

Share
Uncategorized

Plötsligt händer det!

Visst! Otroliga saker händer, men oftast inte positiva. Köper trisslotter då och då, men som mest blir det kanske 100 kr. Däremot så tycker jag att följande sannhändelse är nästintill lika otrolig som att få tre treklöver på en trisslott:

Jag gav frun en deckare i julklapp. Hon började läsa och tyckte den var bra. Någon kväll senare ropade hon högt “Fasen, här fattas ju sidorna mellan 200 och 236!”. Jag letade fram kvittot och dan efter annandag jul bytte hon till en ny likadan bok. Efter att hon läst ut den, började jag läsa den. Boken verkade bra, hyfsat språk och bra personteckningar etc… Dock, när jag kom fram till sid 160, så fattades det även i denna bok 36 sidor. Dags för nytt besök hos Dillbergska bokhandeln.

Boken heter “Det fördolda” av Hjort/Rosenfeldt utgivare Norstedts förlag.

Share
Uncategorized

Lysande cover av “I pity the poor immigrant” av Bob Dylan

Thea Gilmore gör en vacker cover/tolkning av “I pity the poor immigrant” av Bob Dylan på Youtube. Texten är som vanligt bra men svåranalyserad. Texten finns härunder. Andras anlys finns nedanför.

I pity the poor immigrant

I pity the poor immigrant
Who wishes he would’ve stayed home
Who uses all his power to do evil
But in the end is always left so alone
That man whom with his fingers cheats
And who lies with ev’ry breath
Who passionately hates his life
And likewise fears his death.

I pity the poor immigrant
Whose strength is spent in vain
Whose heaven is like Ironsides
Whose tears are like rain
Who eats but is not satisfied
Who hears but does not see
Who falls in love with wealth itself
And turns his back on me.

I pity the poor immigrant
Who tramples through the mud
Who fills his mouth with laughing
And who builds his town with blood
Whose visions in the final end
Must shatter like the glass
I pity the poor immigrant
When his gladness comes to pass.

För analys av texten kan du gå till följande pdf. där en debattör/recensent skriver följande:
“Re:\”I pity the poor immigrant\” – what does
Posted by 4th Time Around – 2007/06/28 01:09
_____________________________________
The interpretation offered by ‘Poor Howard’ in the old (May, 2003) ‘song oracle’ series at DylanPool is as plausible as
any I have come across:

Dylan’s line, “Whose heaven is like Ironsides” is an allusion to Oliver Cromwell’s New Model Army. Cromwell’s soldiers
were known as “Ironsides”, both for their impassive, relentless fighting style and for the similarly impassive, relentless
dogmatism of their Puritan faith.

The original American immigrants who came over on the “Mayflower” and landed at Plymouth Rock were, of course,
Puritan refugees fleeing English religious persecution. They articulated a vision of America as a New Jerusalem, a “city
on a hill” whose example would serve as a beacon of moral certitude to all who sought to escape what they saw as the Gdless
libertines and despotic hierarchs of European civilization. And that vision has animated much of American history; it
still survives today as a streak of rigid moral superiority in the American character that other nations often interpret as
naive superciliousness or the arrogance of power.

And that same rigidity, that same sterile vision of the original Puritan colonists was echoed in the equally sterile vision of
later immigrants to America, who came here because the streets were paved with gold, only they weren’t, so they
devoted their lives to making money instead. As they were successfully building their fortunes, they and their
descendants also signed on to the Puritans’ myth of America as a “city on a hill”. Their burgeoning material prosperity
seemed a confirmation that indeed, America was truly as righteous as its ideals advertised; why else would G-d have
guided the “tired”, the “hungry”, the “huddled masses yearning to breathe free” to such a country and given them the
opportunity to live far, far better lives than they could have even dreamed were possible in the nations and circumstances
they had left behind.

And thus many Americans still don’t bother to concern themselves with learning about other peoples and cultures, so
solid is the rock of their belief that America’s dominance is historically inevitable because America is the most moral,
upright country ever conceived, its success rendering everything else on the planet irrelevant or obsolete, or at worst,
evil. Like the Puritans of old, America tends to see everything in the world in black and white; as George W. Bush so
often intones, “You’re either with us or against us.”

But that vision of an America that evangelizes its self-image as “a shining light unto the nations” by waving the starspangled
banner of moral and material superiority is not sustainable, because the liberal tolerance of diversity that is a
prerequisite for the continued stability of American’s pluralistic society will ultimately have to confront the Puritanical
xenophobia at the center of America’s founding myths.

Just as America is a nation of immigrants, American society is a syncretic fusion of immigrants’ ethnicities. America can
not indefinitely continue to accept into its social fabric people from all over the world, and depend on their energy and
drive to fuel its economic engine, while simultaneously disparaging the very cultures those immigrants bring to integrate
with its own.

“I Pity The Poor Immigrant” can be seen as Dylan’s warning to America that such a vision will ultimately encompass its
own self-destruction. If we can’t be more tolerant, more caring, more lunderstanding of those who differ from us, we
undercut in our actions the very moral superiority we claim in our speeches. We must learn to put ourselves in others’
shoes, for when we stand inside their shoes, we’ll know what a drag it is to see us.”

Share
Uncategorized

Christopher Hitchens

Christopher Hitchens är en journalist, född och uppvuxen i England men numera amerikansk medborgare. Han har skrivit ett antal böcker. En del har handlat om religionens negativa roll, andra om författare som George Orwell, ytterligare andra om konflikter och kontroversiella personer som Henry Kissinger, moder Theresa. Han är, eller har varit,: “a staple of talk shows and lecture circuits and in 2005 was voted the world’s fifth top public intellectual in a Prospect/Foreign Policy poll”.(Wikipedia)

Han är ofta rolig att höra med sina torra, spetsiga engelska humor. In 2007 Hitchens’ work for Vanity Fair won him the National Magazine Award in the category “Columns and Commentary”.(Wikipedia”) Ateist, f.d trotskist, för USAs Irak-intervention, mot zionism mm. Men han är, som sagt rolig att se och höra, (“Hitchens debates” i sökfältet på youtube ger många längre debatter mellan Hitchens och “lärda” troende av olika slag) och läsa. Skrivit detta då jag måste komma ihåg följande uttalande som Hitchens sa i en debatt:
” If you cross an anglikan priest with a Jehova witness, what do you get? Someone who bothers you for no particular reason!” Lysande sagt och blir bara något sämre på svenska…..

Share
Uncategorized

“Yol” på google video

Ett facebook-inlägg fick mig att leta upp en gammal (men lysande) film som beskriver moraliska problem som kulturer ger upphov till. “Yol” är av många ansedd som kanske bästa turkiska filmen någonsin. Kolla först gärna recensioner på IMDB. Sedan kan ni ladda ner den eller se den på google video:del 1
del 2 på

Share
Uncategorized

Läst Salman Rushdies bok “Satansverserna”

Tidigare läst hans genombrottsbok “Midnattsbarnen”. Av skilda anledningar började jag att läsa “Satansverserna”. Boken är läsvärd,fylld med magisk realism, är framsynt om den politiska utvecklingen, frispråkig och rolig men också, bitvis, ganska svårläst. Jag har som sekulär europé svårt att förstå varför en “Fatwa” utlystes på Salman Rushdie.

Hittade en bättre beskrivning/recension av boken här och också en 90 minuter lång dokumentär här.

Share
Uncategorized

nya svampuppsatser från umeå

denna plats finns sju uppsatser. Hitills endast läst en, men den var ganska bra.Uppsaten handlade om hur svamparna blåmusseron, höstmusseron och pudrad trattskivling betraktatsur matsvampssynpunkt under de senaste hundra åren.

Share
Uncategorized